Det stora
steget har jag nu tagit. Det värsta jag visste har nu blivit sant.
Håret är borta! Jag tappa så sjukt mycket hår så igår va Jessica här så då raka vi av det. Kändes lite bättre än vad jag trodde men jobbigt är det.
Efter en stund så snurra hela huvudet på mig så jag va tvungen att sätta mig på golvet. En gång till sen snurra det men inte lika mkt.
Värst va i natt....Lillen vakna av att han hade näsblod och det rann rätt bra, nät jag står där o hjälper honom så börja huvudet snurra igen och det va de värsta jag varit med om. Som tur va hade hans näsa slutat så det va bara att gå o lägga sig igen.
Jag sov till o med med mössan på mig.
Men idag så känns det bra än så länge, peruken är på och även mössan o det blev rätt snyggt. Fick till det rätt bra.
Jag kommer köra peruken varje dag, dels för att det känns bäst för mig men så vill även Lillen att jag ska göra det.
Detta med att mamma tappat håret är jobbigt för honom. Min älskade unge vad jag älskar dig, du är en stor kille som verkligen kan hjälpa mamma när det behövs. Även om vi fortfarande har våra stunder ;)
Blir en omställning för dig med och när detta är slut så är du värd en stor present 💜
Nu blir det att slappa framför tv en stund och sen bort till mirum o köpa vantar till Lillen, idag va riktigt kallt på morgonen.
Blir även in på träffpunkten en snabbis innan man ska vidare till röntgen.
Puss på er!
